En historia om ett nummer från förr...

Slatka mala. När jag hör den låttiteln blir jag både glad och irriterad. Det är just en sådan dans som jag hatar att älska. Det började med ISSC (Indigos international song contest) för drygt 7 år sedan. Det var första gången jag hörde och såg den. Jag minns att jag var chockad över Babushkas galna utseende och skithäftiga kläder (haha!) Babushka uppträdde med riktigt grymma Sebbe (Carina de Soleil alltså!!!!!) och grymt duktiga och snygga Katarina. Sebbe var som mig på den tiden, vi dansade bakom transorna. Han bakom Babushka och jag bakom Elecktra. Iaf... jag blev GRYMT fascinerad av Sebbe och Katarina och deras dans och låten har blivit lite som Babushkas signature song, för mig. De kom tvåa i tävlingen (etta kom Elecktra, som gjorde premiär med Ojos Asi) Året var alltså 2005. Mycket har hänt sedan dess. Sebbe hakade på drag trenden och lämnade bakgrundsdansar-livet och blev en permanent medlem i Cabaret Moulin som skapades år 2006. Nedan ser ni dansende gjorde 2005 (original dansen) och kolla in Sebbe/Carina de Soleil.... FAN VAD BRA OCH SNYGG HAN ÄR!!!!!

Där är tex ett lyft i början (ÄLSKAR DET) som vi aldrig har kunnat göra,

det är en del som får stanna med detta uppträdet. (Jag och min vän försökte nämligen

oss på det en gång, det slutade med att jag vrickade armen)

Ända sedan vi började showa på Tangopalatset (okt 2010) har jag velat göra denna dans. Jag och min vän, Andre som var bakgrundsdansare för Elecktra förr i tiden, försökte lära oss Sebbes och Katarinas dans när vi hade sett den på Indigo. Och försökte göra den på olika fester så fort låten spelades... det gick sådär. Det är en krånglig dans alltså, men jag drömde ändå om att få uppträda till den en vacker dag...
Till slut frågade Jonny oss om vi ville dansa Slatka mala med honom och jag blev lyrisk och samtidigt väldigt rädd. Det verkade ju vara en dans jag inte riktigt behärskade.... Vid denna tidpunkt var det jag, Jenny, Carla och Daniella som utgjorde danstruppen i Cabaret Moulin och på den tiden dansade vi aldrig i klackar. Vi försökte oss på att göra dansen och jag gjorde vissa ändringar, för att det inte skulle bli helt samma. Att vi inte använde klackar underlättade en hel del (eller det underlättade VÄLDIGT MYCKET får jag nog säga) Men dock hade vi en röd paljett tröja som var oerhört stor och var i vägen för alla våra rörelser. Man ser kanske inte det på filmen, men det stör oss väldigt mkt. Jag blev så arg över att vi inte testat att göra dansen innan med tröjorna... Då skulle vi nog aldrig haft dem. Men iaf.... uppträdet gick ändå ganska bra. Jag var nöjd med vår insats.

Video från vårt första uppträde med Slatka Mala.

Ett halvår senare gav vi oss på den igen. Den här gången utgjorde jag, Alex (nuvarande) Jenny och Kim danstruppen och killarna hade infört KLACK REGELN. Vi måste dansa i klackar, om vi inte har en väldigt speciell anledning till att vara utan. Så de hade införskaffat 4 snygga svarta, riktiga dansskor till oss... Jag kan ju säga att jag utan tvekan håller med dom, klackarna ger stil på scenen. De är inte i klass med divornas klackar (gud bevare mig) men det är sååå mycket snyggare att dansa i klackar!!! Vi gjorde samma dans, med lite små ändringar... men den här gången var jag inte lika nöjd. Något hände och vi dansade fantastiskt osynkat och ograciöst och vi var inte alls vana vid klackarna. Det var inte bra! Låter kanske hårt, men jag är nog mest ärlig när jag säger detta. Man kan inte riktigt jämföra videon från första gången vi uppträdde med den, för vinklar, ljus och hur man filmar spelar stor roll. Men man ser väldigt enkelt att vi INTE behärskar alla steg. Detta är sånt som händer... man har bra uppräden och man har mindre bra. Man kan inte alltid ha ett starkt dansnummer, även om man önskar så. Så för mig är just nu låten lite av ett irritationsmoment... jag minns att vi var osynkade och den bilden spelas upp i mitt huvud varenda gång jag hör låten.

Andra uppträdet med Slatka Mala.

Dock känner jag mig fruktansvärt REDO för revansch. Jag skulle vilja ge mig på den igen tillsammans med denna nya danstrupp (Jag, Alex, Cia och Laura) och se hur det funkar. Jag har stora förhoppningar, eftersom vi aldrig har varit så starka som dansare, som vi är nu. Detta har verkligen gått på nolltid, men vi märker skillanden. Publiken märker skillnaden och jag har aldrig fått så bra kritik som dansledare förr. Så man kan nog säga att vi är redo för Slatka Mala igen...