Bussiga känslor

Idag när jag satt på bussen och koreograferade lite till ett nummer, kl 07 på morgonen, så var jag med om något magiskt. Jag jobbar som allra bäst på bussen, vet inte varför, men mina fantasier flödar och jag är alltid väldigt inspirerad så fort jag sätter min fot innanför bussens svängdörrar. Det är precis som att något väcks inom en och man blir helt inne i dansen. Iaf.... Jag lyssnade på en av Carinas låtar som hon ska göra med fyra dansare i oktober showen, och jag blev helt rörd. Låten är FANTASTISK och jag tror att hela numret kommer att bli FAB! Kanske det bästa vi någonsin gjort med honom (galet att jag skriver så, numret är inte ens färdigt, men det känns ju så) Det slutade med att jag satt där med mina rosa hörlurare och tårarna började rinna. Jag var HELT inne i det och lät känslorna ta över.... Jag var tvungen att skicka iväg ett sms till Sebbe (Carina) som just nu befinner sig i New York och det löd:

"Hahaha, moget att sitta på bussen och göra dans till din ***** låt

och få tårar i ögongen för att låten var så fantastisk. Lyssnade på den

 för första gången idag och har lagt upp hur dansen ska se ut och

 ju mer jag lyssnar på den desto "rördare" blir jag"

Alltså jag är kanske för passionerad för mitt eget bästa!? Tagga ner....!? ALDRIG!